livinginjapan

Sedan jag skrev senast har det, som ni säkert märkt, gått ett tag. Som titeln till det här inlägget antyder så är det huvudsakligen för att jag har kommit tillbaks i vardagsrutinen. Det passar ju bra att äntligen ha anpassat sig till skolan igen, tre dagar innan nästa lov. Yay.

På fredag börjar ゴルデンヴェーク, eller Golden Week. Det är en serie av helgdagar som leder till en hel veckas ledighet här i Japan. För oss på ISI Language School så har det blivit utökat till närmare två veckor, eftersom de nya eleverna ska göra inträdesprov i slutet av lovet, och då är det lämpligt om skolan är tom på övriga elever. Jag befinner mig i ett tillstånd som växlar mellan att vara skoltrött och lovtrött. Skolan är kul, men jag tycker att tempot i klassen är lågt. Kanske är det så att tempot är rätt, men att min nivå ligger över majoriteten av klassens. Jag och Manne är, utan att vilja skryta, de två bästa i klassen och, fortfarande utan att skryta, klarar utan problem av alla övningar när delar av klassen knappt kan böja verb utan att tveka, börja säga fel, tveka igen och till slut säga fel ändå.

Lovtrött är jag för att jag nyss plågat mig igenom ett lååångt lov som var påfrestande med all ledighet. Missförstå mig rätt, att ha lov kan vara jättekul, men bara om man tar sig för saker! Tyvärr är det så att även om saker planeras så är det inte säkert att de genomförs av en anledning eller en annan.

Jag köpte förresten i förra veckan en iPhone, något som jag absolut inte ångrar på något sätt! Största uppsvinget från min förra telefon är att jag nu kan klippa ut kanji jag inte kan läsa och klistra in dom i uppslagsverket jag har på telefonen - grymt smidigt när man mailar med japaner! Dessutom är kameran faktiskt bra, så (om jag tar mig i kragen ordentligt) kanske det kommer att bli fler bilder här i framtiden!

I söndags kväll var jag ute på ett oförglömligt äventyr. Jag var på picknick under de fantastiskt vackra, blommande körsbärsträden, tillsammans med mina vänner!

Ända sedan jag blev intresserad av Japan för flera år sen så har jag velat se körsbärsträden när de blommar, och nu har äntligen drömmen slagit in! Varje dag på tåget ser man långa alléer av körsbärsträd, eller sakura, som de heter på det lokala språket. Men att se träden från tåget och att sitta under dom är två vitt skilda världar.

Vår picknick utspelade sig till större delen nattetid, i en upplyst park. Man såg inte lika mycket av parken, men jag fick det förklarat för mig av Akira att en del japaner tycker att sakuran är som vackrast på natten, då den lyser igenom mörkret med sina ljusa, ljusa kronblad. Jag vet inte om jag håller med om att den är som vackrast, men det var fantastiskt vackert. Att man inte såg så mycket gav nästan en positiv effekt, eftersom man bara får tillgång till en liten bit skönhet av det stora hela, och måste uppskatta det lilla man har så mycket mer.

 

Blommorna som fanns precis över oss.

 

Vi var i en tempelpark ungefär 10 minuter med tåg från Takadanobaba, där jag går i skola om dagarna. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad varken parken eller templet hette, eller var det låg, men vackert var det.

 

Vi var runt 25 personer, kanske 10 stycken som jag aldrig träffat förut, men som alla var väldigt trevliga. Bortsett från mina svenska vänner, som var runt 10 till antalet, så var där två finskor och resten japaner. Det behövdes alltså pratas mycket japanska, men lyckligtvis börjar jag bli bra på det, så ofta var det inget större problem.

 

 

Ungefär hälften av de som var där.

Övre raden från vänster: Oni och Midori

Undre raden från vänster: Erika, finska 1, finska 2, Awajiru, jag, Akira, Mattias, Chiaki, japansk tjej 1, Junjun samt japansk kille 1.

 

Problemet med att vara ute och dricka med japaner är att de alltid vill dricka ikapp med oss skandinaver. Ibland med ödesdigra resultat.

 

En annan, fullkomligt orelaterad sak som slog mig häromdagen när jag satt på tåget är att när man som utlänning sitter på tåget så kommer infödingarna att försöka undvika att sätta sig bredvid så länge som absolut går. Inte ens när alla andra platser är tagna är det säkert att platsen bredvid mig blir upptagen!

Då har skolan börjat igen, något jag sett fram emot sen den slutade. När jag kom till klassrummet så var det bara två andra där, mig inräknad tre. Jag visste redan att det antagligen var en del som hade hoppat av skolan på grund av situationen här, men när vi hade börjat lektionen och vi fortfarande bara var sju stycken blev jag rätt överraskad - på ett positivt sätt! Vi kommer nog snart att bli fler, Manne kommer snart tillbaka från Korea till exempel, men om vi fortsätter med den här storleken kommer vi att ha 3 (4?) lärare på under 10 elever. Det ni, här kan vi snacka om tillfälle för lärarna att lära känna sina elever, och tvärt om.

Jag har för övrigt fått nya lärare. Kommer på torsdagar och fredagar att ha 関口先生, Sekiguchi-sensei. En del polare har haft henne förut, och har bara sagt bra saker om henne, så jag blev glad över att ha henne. Hon levde gott och väl upp till förväntningarna skapade av de andra, hon är hysteriskt rolig.

Vilka lärare jag ska ha övriga dagar vet jag fortfarande inte, men jag hoppas på bra lärare. De flesta lärarna som de andra har haft verkar vara bra, så jag hoppas på någon av dom!

Eftersom det har varit lov i tre veckor här borta nu så har det hänt en del, utflykter och dylikt. Bland annat har vi varit i Asakusa och Ueno Park.

Asakusa är en del av Tokyo som är känt för sina tempel. Med rätta - ett av templen vi såg, det största, var magnifikt! Minst lika magnifikt var gatan som ledde upp till det. Den kantades av gatustånd som sålde alla möjliga olika turistprylar. Bland annat en som sålde mängder av katanas, japanska svärd, i olika storlekar och prisklasser. Prydnadssvärden låg runt tusenlappen (SEK), medan de som var menade att användas (till kampsport) kostade över 50 000 yen.

Så här såg gatan ut. Tempelingången skymtar i fjärran, sträcker sig ovanför allt annat.

Själva templet, Sensou-ji. Tyvärr är det här den bästa bilden jag har tillgänglig. Insidan är fantastisk, tänkte på Habo Kyrka när jag såg den. Tyvärr brukar man inte få ta fotografier inuti templen, så jag lät bli.

När man ska gå in i ett tempel så ska man utföra en reningsrit som går ut på att tvätta de smutsigaste delarna av kroppen. Enligt japansk tradition är det händerna och munnen. Utanför varje tempel står därför fantastiskt vackra fontäner, ofta drakhuvuden som spottar ut vatten, där man med en träskopa sköljer händerna och dricker lite.

 

Ofta har står tempel dessutom i eller bredvid en park, så också i det här fallet. Parken bredvid är också vacker, med rinnande vatten och koifiskar, karpar på modersmålet.

 

Koifiskar i parken. Egentligen i vattnet, men vattnet ligger i parken.

När vi varit där tillräckligt så drev vi omkring i Asakusa lite, hittade en annan park bland annat. Tyvärr hade våren inte riktigt kommit igång, så den var ganska brun och ful just då. Man kunde också på många ställen i Asakusa se 東京スカイツリー, Tokyo Sky Tree. För den okunnige är det ett torn som just nu håller på att byggas i Tokyo. När vi var där hade det precis nått sin planerade höjd på 634 meter. Det har varit Tokyos högsta torn ett tag nu, till och med Japans högsta. Till och med världens högsta!

 

Himmelsträdet i sin fulla prakt. Det är i nuläget världens högsta torn, 34 meter högre än Canton Tower i Ghuanzhou, Kina, och 194 meter lägre än Burj Kalifa i Dubai.

Trippen till Asakusa ägde rum den 24:e, alltså förra torsdagen. Igår var vi i Ueno Park, främst på grund av det fina vädret. Det var varmt och soligt, men ibland något molnigt. Vi skulle stuckit idag istället, varmare väder och inte ett moln på himlen, men jag klagar inte på gårdagen heller! Körsbärsträden har börjat blomma lite grann, men är ännu inte så magnifika. Nån gång i nästa vecka borde det vara fantastiskt vackert, så nästa vecka ska vi återigen sticka till någon park för att delta i お花見, ohanami. Rakt översatt blir det blom-se, men är ett ord som betyder ungefär 'att titta på och njuta av körsbärsträdens blomning.' Jag ser fram emot det något fruktansvärt, det är en av de saker jag faktiskt åkte till Japan för att se!

 

Tyvärr saknar jag bilder från Ueno, men jag tänkte som så att alla bilder jag skulle kunna tagit bara skulle överträffas av de jag tar när blomningen är i full gång!