Rummet 3
Här ser man åter balen av madrasser(?) och även min dator. Den här bilden påminner minst om en cell, tycker jag :)
Rummet 2
Från andra hållet. Påminner mindre om en cell här, eftersom fönstren saknar galler.
Rummet
Mitt rum från ena hållet. Påminner lite om en fängelsecell med det här färgtemat.
Sängkläderna(?)
Överst i högen låg sängkläder: en kudde, ett täcke och ett lakan. Under det ligger det madrasser(?) som jag inte riktigt vet vad de är till för. Sängkläderna räcker gott och väl för mig.
Skyarna öppnade sig i sin glädje att se mig!
Efter att ha spenderat nästan en hel dag i Tokyo är jag helt utmattad. Främst från resan, men också från allt det nya. Jag har sett fler saker som fått mig att tänka 'lolwut?' de senaste timmarna än vad jag har gjort de sammanlagda 19 åren före. I alla fall kanske.
Det började redan i Wien, när jag jag insåg medan jag väntade på att borda planet att jag hade fler Japaner i mitt synfält än vad jag någonsin hade sett tidigare. På Narita Airport insåg jag att japanerna älskar pappersarbete. Och att många faktiskt ÄR grymt kassa på engelska och engelskt uttal (när tjejen bakom disken ville att jag skulle fylla i "skooru nemu" tog det mig två "pardon?" innan jag kopplade att hon ville ha "school name") men att det också finns de som pratar lika bra engelska som vi. Det är inte heller en myt att dom är hjälpsamma och att ha haft förmånen att få eskort av en sådan japan som kan svenska har varit fantastiskt!
Det värsta hittills var när jag skulle koppla in laddaren till datorn och insåg att jag inte fick ner sladden i adaptern O.o Det visade sig att två plastbitar som stack ut ur uttaget hindrade min sladd från att gå ner. Det tog mig lite svett, lite uppgivenhet, lite tårar och mycket ilska att åtgärda det med en sax. Tack gode gud att jag tog med den!
I övrigt har det regnat hela tiden sen jag kom fram, mitt rum är litet, samt att jag faktiskt gillar uppvärmda toalettsäten.
Det började redan i Wien, när jag jag insåg medan jag väntade på att borda planet att jag hade fler Japaner i mitt synfält än vad jag någonsin hade sett tidigare. På Narita Airport insåg jag att japanerna älskar pappersarbete. Och att många faktiskt ÄR grymt kassa på engelska och engelskt uttal (när tjejen bakom disken ville att jag skulle fylla i "skooru nemu" tog det mig två "pardon?" innan jag kopplade att hon ville ha "school name") men att det också finns de som pratar lika bra engelska som vi. Det är inte heller en myt att dom är hjälpsamma och att ha haft förmånen att få eskort av en sådan japan som kan svenska har varit fantastiskt!
Det värsta hittills var när jag skulle koppla in laddaren till datorn och insåg att jag inte fick ner sladden i adaptern O.o Det visade sig att två plastbitar som stack ut ur uttaget hindrade min sladd från att gå ner. Det tog mig lite svett, lite uppgivenhet, lite tårar och mycket ilska att åtgärda det med en sax. Tack gode gud att jag tog med den!
I övrigt har det regnat hela tiden sen jag kom fram, mitt rum är litet, samt att jag faktiskt gillar uppvärmda toalettsäten.
Pass? Check. Laptop? Check. Nervositet? Dubbelcheck.
Sitter vid datorn och ska åka hemifrån om lite mer än en timme. Planet lyfter sen från Arlanda vid 07:05, och efter en lång paus i Wien så lyfter nästa plan 13:55, för att ta mig till Narita Airport, Tokyo. Hell yeah.
Trots noggranna kontroller och dubbelkontroller av allt(?) så är det rätt mycket som rör sig i skallen och min puls påminner om bastrumman i en powermetallåt. Men i nuläget är det mesta inte något som går att göra något åt, så jag får helt enkelt lita på att mina förberedelser räcker.
Over and out, using this computer for the last time in a year.
Trots noggranna kontroller och dubbelkontroller av allt(?) så är det rätt mycket som rör sig i skallen och min puls påminner om bastrumman i en powermetallåt. Men i nuläget är det mesta inte något som går att göra något åt, så jag får helt enkelt lita på att mina förberedelser räcker.
Over and out, using this computer for the last time in a year.
