livinginjapan

Eftersom det var fredagskväll igår så stack vi ut efter skolan för att ha kul. Några från min klass och de vanliga människorna på boendet samt några ytterligare typer. Vi började med att sticka på restaurang - efter en hel dag i skolan är man ju rätt hungrig. På restaurangen som var av italienskt stuk så käkade jag min första pizza sen jag lämnade Sverige. Den var god, men liten (おいしい　ですが　ちいさい　です), så jag fick tipset av Emanuel att beställa in en gratäng direkt också. Ett väldigt bra tips.

Efter att ha varit på restaurangen ett tag var det dags att dra vidare. Vi hade ingen aning om vart vi skulle, så det blev så att vi drev runt lite innan vi tog oss till Ikebukuro som är en knytpunkt för alla som var med. Vid det här laget hade en del människor redan dratt hem, men vi fortsatte glatt ändå. Medan vi drev runt där hittade vi en skylt som visar på hur engelskakunskaperna här i Japan inte alltid är de bästa:

I torsdags efter skolan fick jag mitt första riktiga möte med koreansk matkultur: Vi stack till en koreansk resaurang tillsammans med några koreaner och två spanjorer från Fredriks klass. Hela vägen till restaurangen var dom oroliga för att vi skulle tycka att maten var för stark, och José och Ricardo tyckte att det var alldeles för starkt. Själv tyckte jag att det gärna kunde ha varit lite starkare.

Det hela var lite av en ny upplevelse, speciellt som jag satt tillsammans med 2 koreaner som inte pratade särskilt mycket engelska och jag saknade min personliga tolk Fredrik. Jag satt alltså själv med 2 koreaner. Språkbarriären övervanns i alla fall, och jag hade mycket trevligt. Att maten var fantastiskt god var också ett plus, även om den stundtals var svår att äta med bara pinnar.

Igår, fredag, stack vi ut igen efter skolan, med några andra koreaner från Fredriks klass (han har gott om trevliga koreaner i klassen), till ett ställe med nomihodai/tabehodai - allt man kan äta och dricka. De här koreanerna var ännu trevligare (om möjligt) och jag vet att jag pratade sjukt mycket japanska. Ett grymt övningstillfälle med andra ord!

En uppenbarelse som slog mig de här kvällarna var att koreanska namn är rätt svåra att komma ihåg. Jag kommer ihåg ett namn utan problem - Na-yeon - främst för att Facebook brukar tycka att vi borde bli vänner, eftersom vi har några gemensamma vänner. De andra namnen är så gott som förlorade, trots att jag bad dom upprepa dom ett antal gånger (vilket antal vi pratar om bör inte nämnas). I slutändan har jag nöjt mig med att komma ihåg ett namn.

Ikväll har jag och Fredrik för andra gången besökt ett japanskt bad. Stället är gudomligt. I ett traditionellt japanskt bad tvättar man sig först (i modern tappning gör man det i en sittdusch), innan man hoppar i ett väldigt varmt bad. Man går igenom hela tvagningen tillsammans dessutom, så det är väldigt socialt, till skillnad från en svensk tvätt. Vi har dessutom träffat två olika japanska gubbar efter de två olika baden som har tyckt att det var väldigt intressant att prata med oss. Det var intressant att prata med dom också, även om jag fattade i stort sett ingenting, eftersom de pratade japanska som jag var helt ovan vid att höra. Gubben vi pratade med ikväll tyckte i alla fall att det var så pass trevligt att prata med oss att han köpte oss öl för att vi skulle stanna längre.

Det var ett tag sedan jag skrev någonting senast, men jag struntar i att ursäkta mig över det och går istället rakt på sak. Vi har börjat med kanji på lektionerna!

För er som inte har någon koll på de japanska skriftsystemen så finns det 3 (tre!) system som används:

1. Hiragana (ひらがな) - Ett system med stavelser. Ka, ki, ku, ke, ko. Sa, shi, su, se, so och så vidare. Det används för att skriva japanska ord som saknar kanji. Hiragana är det första man lär sig och det simplaste, då det "bara" består av 48 symboler. Sen kan man lägga till " eller ° efter en symbol för att ändra ljudet. し är till exempel ljudet 'shi', medan じ är 'ji'. Man kan också lägga ihop olika symboler med en liten version av ya, yu och yo för att bilda ännu fler ljud. き(ki) + よ(yo) = きょ(kyo). Jag har använt hiragana till titeln på inlägget.

2. Katakana (カタカナ) - Också ett system med stavelser, och med lika många symboler. Det används för att skriva utländska ord, så som  コーヒー koohii, eller coffee, och används på samma sätt som hiragana.

Hittills har vi pluggat hiragana och katakana, och jag kan både skriva och läsa båda systemen mycket snabbt. Men nu har vi alltså börjat med system 3:

3. Kanji (漢字) - Systemet som jag antar att de flesta förknippar med japanska - de kinesiska tecknen. Komplicerade och vackra, och som alla förundras över hur osmidiga de måste vara. Men! Breaking news! De är inte så osmidiga som alla tror, snarare tvärtom! När man väl behärskar en del kanji så kan man med bara en blick identifiera ett ord - något som inte alls är lika lätt med hiragana och katakana eftersom orden lätt blir bekymmersamt långa då. En annan fördel som kanji har är att de är bilder. Med lite (enormt mycket) fantasi kan man se hur de enklare har kommit till. De mer komplicerade är uppbyggda av olika, simplare kanji. Det kanji som betyder ordbok är till exempel uppbyggt av två kanji - de för 'ge upp' och 'skriva'. När man ger upp att försöka skriva ett ord så kollar man i ordboken hur det ser ut. Logiskt.

Jag har hur som helst varit sugen på att börja med kanji i några veckor nu. I torsdags så tröttnade jag på att bara vänta, så jag pratade med min lärare som berättade ungefär det här för mig: "Det är en annan lärare som bestämmer när vi ska börja med det, men du är ju duktig på både hiragana och katakana Simon, så jag ska prata med henne och säga att du vill börja med kanji nu, så ska vi se om vi kan börja tidigare än planerat."

Och igår började vi! En vecka tidigare än planerat. Yay!

I Fredags kände jag förresten av min första jordbävning! Den varade i ungefär 15 sekunder och det kändes som om någon satt och skakade med benet. Det vill säga att det kändes väldigt lite. Den inträffade när vi satt på en restaurang med tabehodai och nomihodai - allt du kan äta och allt du kan dricka, en typ av restaurang som är rätt vanlig här. Man betalar en summa och sen så får man sitta en viss tid. Vi betalade 2400 yen och fick sitta i 120 minuter. Alltså runt 220 spänn för allt vi kunde äta och dricka i 2 timmar. Det är ett system som inte är anpassat för skandinaver som har stora magar och hög alkoholtolerans.

Efter att ha käkat och druckit passade vi på att gå på en "English Pub" i närheten. Där hade vi (o)turen att stöta på några killar i min klass. Efter att vi hade gått därifrån så sa Andreas till mig: "Jag tycker synd om dig som går i samma klass som de där typerna." För att förstå uttalandet måste påpekas att en av killarna är väldigt högljudd och väldigt kaxig i nyktert tillstånd. Nu var han mer packad än en väska mamma skulle packat ("2 bags, 5 persons!"), och betedde sig därefter.

Vi stack därifrån i tid för att hinna med tåget hem. Kan ni tänka er att tågen i världens största stad slutar att gå vid 12? På tåget så träffade vi en tjej som bor på vårat boende, Akiko-san. Eftersom vi höll på att bli hungriga igen så gick vi inte raka vägen hem, utan vi gick förbi McDonalds först och Akiko-san följde med. Jag fick ytterligare tillfälle att öva på min japanska (främst att lyssna, alla de andra är mycket bättre än mig på japanska, så de snor åt sig konversationen rätt snabbt). Efter att ha haft trevligt där också så stack vi hem och sov gott.