livinginjapan

I söndags kväll var jag ute på ett oförglömligt äventyr. Jag var på picknick under de fantastiskt vackra, blommande körsbärsträden, tillsammans med mina vänner!

Ända sedan jag blev intresserad av Japan för flera år sen så har jag velat se körsbärsträden när de blommar, och nu har äntligen drömmen slagit in! Varje dag på tåget ser man långa alléer av körsbärsträd, eller sakura, som de heter på det lokala språket. Men att se träden från tåget och att sitta under dom är två vitt skilda världar.

Vår picknick utspelade sig till större delen nattetid, i en upplyst park. Man såg inte lika mycket av parken, men jag fick det förklarat för mig av Akira att en del japaner tycker att sakuran är som vackrast på natten, då den lyser igenom mörkret med sina ljusa, ljusa kronblad. Jag vet inte om jag håller med om att den är som vackrast, men det var fantastiskt vackert. Att man inte såg så mycket gav nästan en positiv effekt, eftersom man bara får tillgång till en liten bit skönhet av det stora hela, och måste uppskatta det lilla man har så mycket mer.

 

Blommorna som fanns precis över oss.

 

Vi var i en tempelpark ungefär 10 minuter med tåg från Takadanobaba, där jag går i skola om dagarna. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad varken parken eller templet hette, eller var det låg, men vackert var det.

 

Vi var runt 25 personer, kanske 10 stycken som jag aldrig träffat förut, men som alla var väldigt trevliga. Bortsett från mina svenska vänner, som var runt 10 till antalet, så var där två finskor och resten japaner. Det behövdes alltså pratas mycket japanska, men lyckligtvis börjar jag bli bra på det, så ofta var det inget större problem.

 

 

Ungefär hälften av de som var där.

Övre raden från vänster: Oni och Midori

Undre raden från vänster: Erika, finska 1, finska 2, Awajiru, jag, Akira, Mattias, Chiaki, japansk tjej 1, Junjun samt japansk kille 1.

 

Problemet med att vara ute och dricka med japaner är att de alltid vill dricka ikapp med oss skandinaver. Ibland med ödesdigra resultat.

 

En annan, fullkomligt orelaterad sak som slog mig häromdagen när jag satt på tåget är att när man som utlänning sitter på tåget så kommer infödingarna att försöka undvika att sätta sig bredvid så länge som absolut går. Inte ens när alla andra platser är tagna är det säkert att platsen bredvid mig blir upptagen!