Julfester
Så här ett par dagar efter jul, mitt i natten efter en springtur för att hinna med sista tåget hem tycker jag det passar sig bra med en uppdatering. Inte vilken uppdatering som helst heller, utan en uppdatering om de två julfester jag varit på. Skolans julfest först, den 22:a december samt vår svenska julfest på vårt guest house på julafton.
Som sagt, först skolans julfest. Dagen före julfesten var antagligen den segaste skoldagen hittills, då den inte innebar mer än en lektion, ytterligare en lektion då vi alla framförde varsitt tal samt en timmes pyssel och en timmes pyntande inför den kommande dagen. Eftersom vi kommer att få en ny klass och nya lärare efter jullovet så var det en lite speciell dag, den sista med den nuvarande klassen och den sista dagen med Satou-sensei. Hon var alldeles rörd efter att vi hade hållit våra tal och sa, medan hon torkade tårar och med bruten röst: "För tre månader sedan kunde ni nästan ingenting, men nu är ni så duktiga! Jag kommer att sakna er!" Jag kommer att sakna henne också, hon har varit en jättebra lärare och hon har ju inte blivit sämre av att hon delar min musiksmak.
Klassens tre svenskar tillsammans med vår lärare som här har torkat tårarna: från vänster till höger: Alexandra, Manne, Satou-sensei och jag.
Som sagt, först skolans julfest. Dagen före julfesten var antagligen den segaste skoldagen hittills, då den inte innebar mer än en lektion, ytterligare en lektion då vi alla framförde varsitt tal samt en timmes pyssel och en timmes pyntande inför den kommande dagen. Eftersom vi kommer att få en ny klass och nya lärare efter jullovet så var det en lite speciell dag, den sista med den nuvarande klassen och den sista dagen med Satou-sensei. Hon var alldeles rörd efter att vi hade hållit våra tal och sa, medan hon torkade tårar och med bruten röst: "För tre månader sedan kunde ni nästan ingenting, men nu är ni så duktiga! Jag kommer att sakna er!" Jag kommer att sakna henne också, hon har varit en jättebra lärare och hon har ju inte blivit sämre av att hon delar min musiksmak.
Klassens tre svenskar tillsammans med vår lärare som här har torkat tårarna: från vänster till höger: Alexandra, Manne, Satou-sensei och jag.
Dagen efter bjöds vi på julfest av skolan. Vi anlände till skolan vid ca. 11:00, tillräckligt i tid för att hinna med att skåla och få i oss tillräckligt med mat som skolan bjöd på. Pizza, yakisoba, friterad kyckling (som tog slut innan jag hann smaka den, bövlans kineser!) och givetvis "tårta". I Japan så äter man på julen jultårta. Det verkar vara en central bit i deras julfirande eftersom de alltid blir helt häpna när de hör att vi i Sverige inte käkar tårta på julen.
Lite senare var det dags för en del uppvisningar, två av elever och ytterligare två av lärare. Den första uppvisningen var nog den häftigaste, då en svensk demonstrerade sina Aikidokunskaper för de församlade. Det var inte vilken skruttig aikido som helst heller, utan versionen som utövas med SVÄRD. Han hade alltså en katana med sig och svingade runt den på scenen. WICKED.
Killen hanterar svärdet som han hanterar sina egna kroppsdelar! I bakgrunden syns för övrigt en asiatisk vanföreställning av julen: Jesus och tomten har på något sätt fått plats i samma bild; men det är en blandning av högtider på bilden. En korsfäst tomte? Vår rektor sa ungefär "Det här är nästan lite oförskämt" när han såg bilden.
Ytterligare en bild av killen med svärdet, här efter föreställningen, poserandes på min begäran.
Lite senare var det dags för en del uppvisningar, två av elever och ytterligare två av lärare. Den första uppvisningen var nog den häftigaste, då en svensk demonstrerade sina Aikidokunskaper för de församlade. Det var inte vilken skruttig aikido som helst heller, utan versionen som utövas med SVÄRD. Han hade alltså en katana med sig och svingade runt den på scenen. WICKED.
Killen hanterar svärdet som han hanterar sina egna kroppsdelar! I bakgrunden syns för övrigt en asiatisk vanföreställning av julen: Jesus och tomten har på något sätt fått plats i samma bild; men det är en blandning av högtider på bilden. En korsfäst tomte? Vår rektor sa ungefär "Det här är nästan lite oförskämt" när han såg bilden.
Ytterligare en bild av killen med svärdet, här efter föreställningen, poserandes på min begäran.
Ytterligare uppvisningar inkluderar en musikalisk uppvisning av en annan svensk, några trollkonster av en lärare och en violinduett av två lärare. Efter föreställningarna var det efter ett tag dags för bingo, som jag deltog i. För er som har läst min facebook vet ni redan hur det gick, även om det är aningen fel. För att göra en lång historia kort: Jag vann första priset, en iPod Shuffle, och inte en iPod Nano som tidigare sagts. Priset skönk med det ungefär en tusenlapp i värde, men jag är rätt glad ändå, bortsett från att jag redan har en iPod Touch vilket resulterar i att vinsten för mig är totalt värdelös.
Om ni vill ha den längre versionen så föreslår jag att ni fortsätter läsa det här stycket: Jag satt med min bingobricka helt utan några nummer efter att fem nummer redan hade dragits, och jag kände verkligen i hela kroppen att jag aldrig skulle vinna. Sen fick jag tre nummer på raken, dessutom på rad på brickan och det hela kändes mer hoppfullt. Lite senare saknade jag bara ett nummer: "十三", tretton. De trevliga koreanerna i Fredriks klass såg det och började ropa på läraren som skötte dragningen: "Tretton! Dra tretton!" Han stoppade i blindo ner handen i lådan med nummerlapparna och drar upp en lapp utan att kolla på den, med siffran 13 ut mot publiken! Helt häpen utropar jag med min fulla lungkapacitet "BINGO!", samtidigt som en liten kinesisk flicka piper detsamma. Vi får båda två komma fram, och för höra att vi ska köra janken, sten, sax, påse, om första priset. Efter några omgångar där vi båda drar fram samma sak så vinner jag tillslut med påse mot hennes sten! Jag får en påse tilldelad mig och får order om att öppna den på scenen. Ur den första påsen drar jag fram ytterligare en påse, och ur denna påsen drar jag fram en liten, liten ask. En iPod Shuffle. Efteråt fick jag en hel del gratulationer av folk jag inte har en aning om vilka de var. Den kinesiska lilla flickan vann en termos.
Efter det var festen i stort sett över. Nere på andra våningen stötte jag ihop med en av mina andra lärare: Yoshimura-sensei, som också har varit en riktig kanonlärare.
Jag och Yoshimura-sensei posar tillsammans, hon iklädd en yukata, ett traditionellt japanskt plagg och jag iklädd mina vanliga kläder. Det här är tredje bilden på rad, det är därför mitt leende ser lite.. "oleende" ut.
Om ni vill ha den längre versionen så föreslår jag att ni fortsätter läsa det här stycket: Jag satt med min bingobricka helt utan några nummer efter att fem nummer redan hade dragits, och jag kände verkligen i hela kroppen att jag aldrig skulle vinna. Sen fick jag tre nummer på raken, dessutom på rad på brickan och det hela kändes mer hoppfullt. Lite senare saknade jag bara ett nummer: "十三", tretton. De trevliga koreanerna i Fredriks klass såg det och började ropa på läraren som skötte dragningen: "Tretton! Dra tretton!" Han stoppade i blindo ner handen i lådan med nummerlapparna och drar upp en lapp utan att kolla på den, med siffran 13 ut mot publiken! Helt häpen utropar jag med min fulla lungkapacitet "BINGO!", samtidigt som en liten kinesisk flicka piper detsamma. Vi får båda två komma fram, och för höra att vi ska köra janken, sten, sax, påse, om första priset. Efter några omgångar där vi båda drar fram samma sak så vinner jag tillslut med påse mot hennes sten! Jag får en påse tilldelad mig och får order om att öppna den på scenen. Ur den första påsen drar jag fram ytterligare en påse, och ur denna påsen drar jag fram en liten, liten ask. En iPod Shuffle. Efteråt fick jag en hel del gratulationer av folk jag inte har en aning om vilka de var. Den kinesiska lilla flickan vann en termos.
Efter det var festen i stort sett över. Nere på andra våningen stötte jag ihop med en av mina andra lärare: Yoshimura-sensei, som också har varit en riktig kanonlärare.
Jag och Yoshimura-sensei posar tillsammans, hon iklädd en yukata, ett traditionellt japanskt plagg och jag iklädd mina vanliga kläder. Det här är tredje bilden på rad, det är därför mitt leende ser lite.. "oleende" ut.
Två dagar senare var det julafton. Jag vaknade upp och kände mig som om jag vaknat vilken annan dag som helst, gjorde mig i ordning och gick ner för att käka frukost. Där nere skulle Andreas, Erik och Mattias precis sticka iväg för att handla julmat och lite julpynt, för att få vårt allrum lite julmysigt.
Resultatet var inte så illa, eller hur? När belysningen dämpades senare blev det riktigt kanon!
Resultatet var inte så illa, eller hur? När belysningen dämpades senare blev det riktigt kanon!
Lite senare började vi tillaga vår julmat, och efter att jag hade hämtat Manne på stationen så var vi i stort sett färdiga att börja fira jul. Vi väntade bara på några japanska kompisar som skulle komma också.
Det blev inte heller så illa, eller hur?
Notera mängden glögg i jämförelse med resten av drickan.
Hela gänget. Från vänster till höger: Kim från tyskland, Emma, Mattias, Oni-san, Japan 1, Japan 2, Andreas, Jag, Fredrik, Manne och Alexandra. Carol och Erik stod med 7 kameror och tog bilder.
I det här kortet demonstreras verkligen kvalitén på min kamera. Jag syns i alla fall (rätt) bra.
Fredrik och Carol.
Någon tryckte den här (rosa) tomteluvan på min skalle, och innan jag visste vad som hänt hade ALLA kameror vid hela bordet åkt upp och blixtrat till ett flertal gånger. Inte förrän långt senare kom jag på att jag också ville ha en bild och inte förrän då fick jag reda på att tomteluvan var just rosa. Nåväl, är man så stilig som jag så passar man i allt, även rosa tomteluvor.
Det blev inte heller så illa, eller hur?
Notera mängden glögg i jämförelse med resten av drickan.
Hela gänget. Från vänster till höger: Kim från tyskland, Emma, Mattias, Oni-san, Japan 1, Japan 2, Andreas, Jag, Fredrik, Manne och Alexandra. Carol och Erik stod med 7 kameror och tog bilder.
I det här kortet demonstreras verkligen kvalitén på min kamera. Jag syns i alla fall (rätt) bra.
Fredrik och Carol.
Någon tryckte den här (rosa) tomteluvan på min skalle, och innan jag visste vad som hänt hade ALLA kameror vid hela bordet åkt upp och blixtrat till ett flertal gånger. Inte förrän långt senare kom jag på att jag också ville ha en bild och inte förrän då fick jag reda på att tomteluvan var just rosa. Nåväl, är man så stilig som jag så passar man i allt, även rosa tomteluvor.
Vi fortsatte med festen, tog tabberas på allt utom pepparkakorna (tillsammans med öl är det inte överdrivet gott med pepparkakor) och hade det mycket trevligt. Lite senare skypade jag också med min familj. Jag kände ett stygn av saknad, men klarar mig så här i efterhand fint.
Dagen efter gjorde vi inte så mycket. Det mest nämnvärda är väl att jag, trots min telefonskräck, ringde Sugiyama-sensei och önskade henne en god jul.
Sån var min jul, hoppas ni tyckte om att läsa om den. Hoppas också att ni uppskattar att det här inlägget nog har fler bilder än resten av bloggen sammanlagt hittills.
Dagen efter gjorde vi inte så mycket. Det mest nämnvärda är väl att jag, trots min telefonskräck, ringde Sugiyama-sensei och önskade henne en god jul.
Sån var min jul, hoppas ni tyckte om att läsa om den. Hoppas också att ni uppskattar att det här inlägget nog har fler bilder än resten av bloggen sammanlagt hittills.
God Jul, nära och kära!
Klockan är 15:24 i Tokyo, världens största stad, och det är julafton. Sitter och lyssnar på julmusik och ska efter att ha skrivit det här inlägget ner i köket för att hjälpa till med förberedelserna för vårat "julbord". I brist av de flesta rätterna som ska stå på bordet, vare sig man äter dom eller inte, så gör vi vårat bästa för att skapa lite julstämning, med köttbullar, korv, "skinka", lax och potatis, bland annat. Även glögg och pepparkakor, samt lite knäck kommer att finnas till hands senare.
Det blir nog, för första gången i mitt liv, ingen Kalle Anka idag (om jag inte laddar hem det senare, för det ska man nästan se på). För första gången i mitt liv firar jag också jul borta från min familj, men det betyder inte att jag inte tänker på er. Nästan hela tiden, till och med.
Hoppas att ni alla har en riktigt God Jul! Nu ska jag göra som Benjamin Syrsa och sjunga "Stjärnan i det blå", så gott jag kan den.
Det blir nog, för första gången i mitt liv, ingen Kalle Anka idag (om jag inte laddar hem det senare, för det ska man nästan se på). För första gången i mitt liv firar jag också jul borta från min familj, men det betyder inte att jag inte tänker på er. Nästan hela tiden, till och med.
Hoppas att ni alla har en riktigt God Jul! Nu ska jag göra som Benjamin Syrsa och sjunga "Stjärnan i det blå", så gott jag kan den.
Tusenfalt beklagar jag mig.
Nu var det ett bra tag sen jag skrev något senast. Att säga att det inte har hänt något märkvärdigt att blogga om vore lögn, så det säger jag inte. Att säga att jag inte haft tid för att blogga vore också lögn, så det säger jag inte heller. Att säga att jag inte haft så mycket lust att blogga vore mest sanningsenligt, men jag säger inte det heller. Att säga att jag glömt bort det vore inte särskilt sanningsenligt alls, men vi kan väl köra på den ursäkten? Det låter smidigt och enkelt.
Sen jag kom hit har jag bara drabbats av hemlängtan två gånger: första gången jag såg mitt rum och en sak som hände idag.
Jag fick nämligen brev från min kära farmor, samtidigt som jag drack svenskt kaffe från IKEA. Det började med orden "Kan du lära dig japanska hoppas jag att du kan läsa min skrift." Det kunde jag minsann, och efter att ha torkat en ynklig liten tår som berodde på stor saknad så förde jag kaffekoppen till munnen igen, innan jag fortsatte läsa: "Simon, det är konstigt att ha dig så långt borta när det är jul." Orden fick mig att reflektera lite; här borta är det väder jämförbart med svenskt höstväder, och julkänslan är allt annat än stark. Än så länge har jag inte känt av julen så mycket överhuvudtaget, trots att den i hela mitt liv har varit den största högtiden på året. Det känns som om jag utan att märka av det skulle kunna missa den helt. Men när jag läste brevet så kände jag att ja, det är konstigt att vara så långt borta från min familj när julen närmar sig. Det är konstigt att jag knappt reflekterat över att julen står för dörren, att det idag är den tredje fjärde advent, att resten av min familj antagligen stressar och gnäller bland annat över att behöva städa. Stressen och gnället är för övrigt jämnt fördelat över två halvor av min allra närmsta familj. Jag antar att de allra flesta av er kan räkna ut hur fördelningen ligger till.
I brevet fick jag också en liten julstjärna i halm och en ängel i.. Ja, något material är det i alla fall. I brist av granar att hänga upp dom i så satte jag fast dom med magneter på min nyinköpta IKEA-golvlampa. Där hänger dom bra, om än aningen malplacerade.
Brevet slutade med tre ord som gav mig väldigt mycket saknad: "Stor kram, Farmor." Stor kram tillbaka, till alla som läser. Efter att ha läst brevet förde jag återigen min kaffekopp till munnen. Svenskt kaffe. Mums. Efter det fylldes jag av produktivitet; jag har städat rummet (ni kan tänka er att det behövdes), försökt få lite mer julstämning här inne (lampan från IKEA gör mycket, ljuset från den är typiskt julaktigt), skrivit det här, samt att jag planerar på en liten enkel ommöblering när jag skrivit klart, trots att det är emot reglerna. Men det är väl bara att möblera tillbaka när jag flyttar ut? Om dom ens märker det..
Som jag sa allra först: det har hänt en hel massa sen jag skrev senast. Jag gör en lista, så får ni rösta på vad ni vill höra om nästa gång.
1. Resan till Fuji-Q, ett nöjesfält.
2. Något jag vet att jag gjort, men som jag inte kommer ihåg.
3. En kväll på en izakaya och med karaoke i Nichi-Kawaguchi.
4. En utflykt till Meiji Jinja, ett shintotempel. (Bilder ingår.)
5. En söndag med batting center, en arkadhall, purikura och okonomiyaki.
6. Något annat jag vet att jag gjort, men som jag också glömt bort.
7. En dagsutflykt till IKEA, innefattandes svensk mat, svenska ord, svenskt godis och japaner som tror att glögg bara är vanligt vin.
I fredags så slutade en klasskamrat, Herman Mecklenburg, en kille från Chile. Tråkigt, eftersom han har varit en av de trevligaste personerna i klassen, speciellt i jämförelse med det fransktalande drägget.
Glad tredje fjärde advent, nu ska jag dricka mjölk och äta pepparkakor!
Som belöning för att ni väntat så länge på en uppdatering så får ni en bild av 富士山, Fuji-san, eller Fuji som vi skulle säga på svenska.
Sen jag kom hit har jag bara drabbats av hemlängtan två gånger: första gången jag såg mitt rum och en sak som hände idag.
Jag fick nämligen brev från min kära farmor, samtidigt som jag drack svenskt kaffe från IKEA. Det började med orden "Kan du lära dig japanska hoppas jag att du kan läsa min skrift." Det kunde jag minsann, och efter att ha torkat en ynklig liten tår som berodde på stor saknad så förde jag kaffekoppen till munnen igen, innan jag fortsatte läsa: "Simon, det är konstigt att ha dig så långt borta när det är jul." Orden fick mig att reflektera lite; här borta är det väder jämförbart med svenskt höstväder, och julkänslan är allt annat än stark. Än så länge har jag inte känt av julen så mycket överhuvudtaget, trots att den i hela mitt liv har varit den största högtiden på året. Det känns som om jag utan att märka av det skulle kunna missa den helt. Men när jag läste brevet så kände jag att ja, det är konstigt att vara så långt borta från min familj när julen närmar sig. Det är konstigt att jag knappt reflekterat över att julen står för dörren, att det idag är den tredje fjärde advent, att resten av min familj antagligen stressar och gnäller bland annat över att behöva städa. Stressen och gnället är för övrigt jämnt fördelat över två halvor av min allra närmsta familj. Jag antar att de allra flesta av er kan räkna ut hur fördelningen ligger till.
I brevet fick jag också en liten julstjärna i halm och en ängel i.. Ja, något material är det i alla fall. I brist av granar att hänga upp dom i så satte jag fast dom med magneter på min nyinköpta IKEA-golvlampa. Där hänger dom bra, om än aningen malplacerade.
Brevet slutade med tre ord som gav mig väldigt mycket saknad: "Stor kram, Farmor." Stor kram tillbaka, till alla som läser. Efter att ha läst brevet förde jag återigen min kaffekopp till munnen. Svenskt kaffe. Mums. Efter det fylldes jag av produktivitet; jag har städat rummet (ni kan tänka er att det behövdes), försökt få lite mer julstämning här inne (lampan från IKEA gör mycket, ljuset från den är typiskt julaktigt), skrivit det här, samt att jag planerar på en liten enkel ommöblering när jag skrivit klart, trots att det är emot reglerna. Men det är väl bara att möblera tillbaka när jag flyttar ut? Om dom ens märker det..
Som jag sa allra först: det har hänt en hel massa sen jag skrev senast. Jag gör en lista, så får ni rösta på vad ni vill höra om nästa gång.
1. Resan till Fuji-Q, ett nöjesfält.
2. Något jag vet att jag gjort, men som jag inte kommer ihåg.
3. En kväll på en izakaya och med karaoke i Nichi-Kawaguchi.
4. En utflykt till Meiji Jinja, ett shintotempel. (Bilder ingår.)
5. En söndag med batting center, en arkadhall, purikura och okonomiyaki.
6. Något annat jag vet att jag gjort, men som jag också glömt bort.
7. En dagsutflykt till IKEA, innefattandes svensk mat, svenska ord, svenskt godis och japaner som tror att glögg bara är vanligt vin.
I fredags så slutade en klasskamrat, Herman Mecklenburg, en kille från Chile. Tråkigt, eftersom han har varit en av de trevligaste personerna i klassen, speciellt i jämförelse med det fransktalande drägget.
Herman håller sitt avskedstal.
Herman tar emot sitt diplom från Sugiyama-sensei. 先生はかわいいですね~
I fortsättningen ska jag försöka uppdatera oftare, men ju mer ni kommenterar och visar för mig att det faktiskt är någon som läser det jag skriver, desto oftare och bättre uppdateringar kommer.
Glad tredje fjärde advent, nu ska jag dricka mjölk och äta pepparkakor!
