livinginjapan

Nu var det ett bra tag sen jag skrev något senast. Att säga att det inte har hänt något märkvärdigt att blogga om vore lögn, så det säger jag inte. Att säga att jag inte haft tid för att blogga vore också lögn, så det säger jag inte heller. Att säga att jag inte haft så mycket lust att blogga vore mest sanningsenligt, men jag säger inte det heller. Att säga att jag glömt bort det vore inte särskilt sanningsenligt alls, men vi kan väl köra på den ursäkten? Det låter smidigt och enkelt.



Sen jag kom hit har jag bara drabbats av hemlängtan två gånger: första gången jag såg mitt rum och en sak som hände idag.

Jag fick nämligen brev från min kära farmor, samtidigt som jag drack svenskt kaffe från IKEA. Det började med orden "Kan du lära dig japanska hoppas jag att du kan läsa min skrift." Det kunde jag minsann, och efter att ha torkat en ynklig liten tår som berodde på stor saknad så förde jag kaffekoppen till munnen igen, innan jag fortsatte läsa: "Simon, det är konstigt att ha dig så långt borta när det är jul." Orden fick mig att reflektera lite; här borta är det väder jämförbart med svenskt höstväder, och julkänslan är allt annat än stark. Än så länge har jag inte känt av julen så mycket överhuvudtaget, trots att den i hela mitt liv har varit den största högtiden på året. Det känns som om jag utan att märka av det skulle kunna missa den helt. Men när jag läste brevet så kände jag att ja, det är konstigt att vara så långt borta från min familj när julen närmar sig. Det är konstigt att jag knappt reflekterat över att julen står för dörren, att det idag är den tredje fjärde advent, att resten av min familj antagligen stressar och gnäller bland annat över att behöva städa. Stressen och gnället är för övrigt jämnt fördelat över två halvor av min allra närmsta familj. Jag antar att de allra flesta av er kan räkna ut hur fördelningen ligger till.

I brevet fick jag också en liten julstjärna i halm och en ängel i.. Ja, något material är det i alla fall. I brist av granar att hänga upp dom i så satte jag fast dom med magneter på min nyinköpta IKEA-golvlampa. Där hänger dom bra, om än aningen malplacerade.

Brevet slutade med tre ord som gav mig väldigt mycket saknad: "Stor kram, Farmor." Stor kram tillbaka, till alla som läser. Efter att ha läst brevet förde jag återigen min kaffekopp till munnen. Svenskt kaffe. Mums. Efter det fylldes jag av produktivitet; jag har städat rummet (ni kan tänka er att det behövdes), försökt få lite mer julstämning här inne (lampan från IKEA gör mycket, ljuset från den är typiskt julaktigt), skrivit det här, samt att jag planerar på en liten enkel ommöblering när jag skrivit klart, trots att det är emot reglerna. Men det är väl bara att möblera tillbaka när jag flyttar ut? Om dom ens märker det..

Som jag sa allra först: det har hänt en hel massa sen jag skrev senast. Jag gör en lista, så får ni rösta på vad ni vill höra om nästa gång.

1. Resan till Fuji-Q, ett nöjesfält.
2. Något jag vet att jag gjort, men som jag inte kommer ihåg.
3. En kväll på en izakaya och med karaoke i Nichi-Kawaguchi.
4. En utflykt till Meiji Jinja, ett shintotempel. (Bilder ingår.)
5. En söndag med batting center, en arkadhall, purikura och okonomiyaki.
6. Något annat jag vet att jag gjort, men som jag också glömt bort.
7. En dagsutflykt till IKEA, innefattandes svensk mat, svenska ord, svenskt godis och japaner som tror att glögg bara är vanligt vin.

I fredags så slutade en klasskamrat, Herman Mecklenburg, en kille från Chile. Tråkigt, eftersom han har varit en av de trevligaste personerna i klassen, speciellt i jämförelse med det fransktalande drägget.

 

Herman håller sitt avskedstal.

 

Herman tar emot sitt diplom från Sugiyama-sensei. 先生はかわいいですね~

 

I fortsättningen ska jag försöka uppdatera oftare, men ju mer ni kommenterar och visar för mig att det faktiskt är någon som läser det jag skriver, desto oftare och bättre uppdateringar kommer.

Glad tredje fjärde advent, nu ska jag dricka mjölk och äta pepparkakor!