Dagsutflykt till Kamakura (鎌倉)

I måndags var jag, tillsammans med några vänner, i Kamakura. Kamakura är en stad som är helt fullproppad med tempel och vid ett av dem så finns en gigantisk buddhastaty. Kamakura var, enligt reseledaren Fredrik som läst på lite kvällen innan, förr i tiden japans ledande politiska stad och var år 1250 världens fjärde största stad med 200 000 invånare. Lite intressant är att Kamakura nu har färre invånare än fär 760 år sen, 174 000. Kamakura ligger cirka fem mil sydväst om Tokyo, bortom Yokohama, och med tåg hemifrån Shiki som ligger norr om Tokyo tar det strax under två timmar att åka.

När vi kom fram så var det första vi gjorde att gå till stranden. Trots att Tokyo är en kuststad så har jag inte sett havet en enda gång sen jag kom hit. Eftersom vädret var underbart köpte vi glass i en konbini och satte oss i solen och njöt.



Stranden. Ute i vågorna fanns gott om surfare.



Så här skönt hade vi det. Yup yup.

Efter att ha suttit där ett bra tag så tog vi oss vidare längs rutten som reseledaren Fredrik hade planerat. Den tog oss längs med stranden och sedan uppåt in mot staden igen. Där hittade vi en restaurang där vi käkade och sedan gick vi vidare mot Kotoku-in med dess stora buddha, men vi tog ett sidospår till ett annat tempel, Hase-dera. Hase-dera är ett tempel som är mer än 1200 år gammalt. Utsikten därifrån var fantastisk, och den tillhörande trädgården likaså. Det fanns även en tillhörande grotta, där jag i slutet var tvungen att gå dubbelvikt i gången och ändå slå rumpan i taket.



En bild från templets meditationsstig.

Efter det besöket var det dags för jättebuddhan. På vägen dit köpte vi än en gång glass, finglass den här gången. Jag köpte sakura-glass, och det ångrade jag inte.



Här ser man den, den enorma buddhan. Lite snabbfakta från Wikipedia:
  • Vikt: 93 ton.
  • Höjd: 13.35 meter.
  • Ögonlängd: 1.0 meter.
  • Längd mellan knäna: 9.10 meter.


Mattias framför monstret. Mattias är lite kortare än mig, men når ändå knappt över sockeln!



Fredrik och jag ståendes bakom Axel "modelljäveln". Som ni ser så har han lärt oss hur man gör!

Efter att ha varit och sett den stora bronsklumpen så tog vi oss uppemot kullarna för att gå ett hikingtrail. Jobbigt var det, men när vi hittade ett vansinnigt häftigt café där uppe så blev allt genast värt det. Cafét såg ut som om någon byggt det i Minecraft, gjort i tegel och placerat i terasser!



Carol visar hur jobbigt det är att hela tiden gå uppför!



Stället med sina terasser. Det syns inte på någon av mina bilder, men det är ungefär fem meter ner till marken.

På det hela taget var det en väldigt lyckad dag, om än väldigt, väldigt utmattande.


Kommentarer
Postat av: Maria

Härliga bilder! Ni verkar ha haft kul!

2011-05-06 @ 19:11:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0