Skärrad men vid god hälsa
Igår, när klockan närmade sig 15:00 så inträffade något mycket oväntat. Jordbävning. En stor en dessutom.
Igår skulle vi göra våra placeringsprov inför nästa termin på skolan. Klockan 14:40 fick vi rast och klockan 14:50 var det tänkt att vi skulle börja med lyssningsprovet. Klockan 14:46, tror jag att det var, började skolan skaka lite lätt. De flesta av oss har varit med om liknande skakningar förut, vi kopplade genast att det var en jordbävning. Manne påpekade glatt att det var den första han kände av!
20 sekunder gick och skakningarna blev värre och värre. Snart började saker falla omkull, och då insåg vi att det nog var ett ganska ordentligt skalv. Eftersom vi hade rast så hade vi just då ingen lärare i klassrummet, och vi hade inte fått någon jordbävningsinformation tidigare, så vi var ganska förvirrade när en annan klass började välla förbi ute i korridoren. Vi gjorde som de och följde efter, ut ur huset. Det borde vi egentligen inte gjort, men det var inte fel att göra.
Efter att det värsta gått över så gick vi återigen tillbaka till klassrummet. Jag antar att lärarna hade en överläggning om vad de skulle göra nu, för det tog en bra stund innan vår lärare kom tillbaka till klassrummet. Han delade ut papprena till provet och vi förberedde oss på att göra det, trots att de flesta av oss antagligen var ganska skärrade, det var i alla fall jag.
Lite senare kom Yoshimura-sensei och gav oss information om vad man ska göra när det blir jordbävning. In med huvudet under bänken, skit i resten av kroppen! Hålla sig undan från fönster och glas, eftersom det kan splittras. Hon berättade också att efter stora skalv som det här så kommer det alltid ett efterskalv som är ungefär lika stort. Lite senare kom en annan lärare och gav oss samma information.
Efter ytterligare några minuter började det skaka igen, först lite grann som förra gången, och sen mer och mer, och alla gömde sig under bänkarna. När det var över kom Yoshimura-sensei igen och sa att vi skulle ta oss till en annan skola, en som hade skolgård och som inte var omgiven av höga byggnader. Vi hade bara några iPhones som nyhetskälla, så vi visste fortfarande inte så mycket. Någon sa att det låg på 7.8 på skalan, vilket är rätt högt.
Efter ett ganska bra tag så kom ordern om att vi skulle ta oss ut, och gå till lågstadieskolan med skolgård. Efter ytterligare en stund så var vi på väg. På gatorna låg fasadputs och en del kakelplattor som lossnat, men bortsett från det så syndes det inte så mycket av skalven.
När vi kom dit fick vi veta att de elever som hade gångavstånd till hemmet kunde gå hem efter att ha sagt till sina lärare. De sa också att det var meningslöst att gå till stationen, tågen stod still, och de visste inte hur länge.
Det gjorde mig fruktansvärt förvirrad att få den informationen. Jag har väntat på tåg förut, och det är aldrig en bra eller rolig upplevelse.
Jag förberedde mig på en mycket lång kväll/natt när Manne kom och berättade att han och några av våra koreanska vänner skulle hem till Henrys lägenhet, som lämpligt nog låg innom gångavstånd. Vi berättade för Miwada-sensei att vi skulle sticka, och sen gick vi.
När vi kom till lägenheten så slog vi på TV:n, kollade lite på nyheterna och efter varningar om ett nytt storskalv så gick vi för säkerhetsskull ut igen. Vi tog oss till en lekplats, där det var öppet och utan höga byggnader runt om. Efter ett tag utan att något hände så bestämde vi oss för att försöka hitta något att äta och sen ta oss tillbaka till lägenheten.
Det var lättare sagt än gjort att hitta något att äta. De flesta ställen hade stängt, men till slut hittade vi ett Family Mart som var öppet där vi kunde köpa något att käka. Vi tog oss tillbaks till lägenheten och åt, och sen bestämde vi att halva gruppen skulle ge sig ut och leta reda på mer mat för natten och kommande morgon.
Jag stannade kvar, det började bli kallt ute, och jag hade inte planerat för en jordbävning. Vi fortsatte kolla på nyheterna, fick för första gången på kvällen iväg något sms till oroliga föräldrar och kompisar. Styrkan på jordbävningen sades nu vara 8.8 istället. Det låter kanske inte som så mycket mer, men skalan är logaritmisk, vilket betyder att ett skalv på 8.8 är TIO gånger starkare än ett på 7.8.
Efter två timmar kom de andra tillbaka. Så svårt hade det varit att få tag på mat, men de hade också hunnit få tag på släkt och vänner under tiden. Under tiden de varit borta hade vi lämnat huset ytterligare en gång för en jordbävningsvarning, och känt av ett flertal små bävningar. Varje gång någon skakade lite med foten var det någon som kollade mot vår hemmagjorda jordbävningsindikator - ett par upphängda hörlurar - för att se om det verkligen var något som hände. Det var ofta så att det kändes som en jordbävning, men som i verkligheten bara var inbillning.
Under natten kände vi ytterligare ett flertal små jordbävningar, men ingen som var särskilt stor. Tågen började gå på förmiddagen, men jag stannade kvar ytterligare flera timmar, främst för att det var så pass mysigt tillsammans, men nästan lika mycket för att jag ville undvika trängseln. När trafiken i Tokyo lägger ner så är det flera hundra tusentals människor som inte kan ta sig dit de vill utan måste vänta på att den börjar igen.
När jag väl kom hem på eftermiddagen, för ungefär två timmar sen så var det första jag gjorde att ta av mig linserna. 32 timmar med ett par plastbitar i ögonen skulle kunna göra vem som helst trött.
Nu säger de att styrkan på skalvet ligger på 8.9-9.1, vilket gör det till världens femte största skalv som uppmätts.
Vi hörs!
Igår skulle vi göra våra placeringsprov inför nästa termin på skolan. Klockan 14:40 fick vi rast och klockan 14:50 var det tänkt att vi skulle börja med lyssningsprovet. Klockan 14:46, tror jag att det var, började skolan skaka lite lätt. De flesta av oss har varit med om liknande skakningar förut, vi kopplade genast att det var en jordbävning. Manne påpekade glatt att det var den första han kände av!
20 sekunder gick och skakningarna blev värre och värre. Snart började saker falla omkull, och då insåg vi att det nog var ett ganska ordentligt skalv. Eftersom vi hade rast så hade vi just då ingen lärare i klassrummet, och vi hade inte fått någon jordbävningsinformation tidigare, så vi var ganska förvirrade när en annan klass började välla förbi ute i korridoren. Vi gjorde som de och följde efter, ut ur huset. Det borde vi egentligen inte gjort, men det var inte fel att göra.
Efter att det värsta gått över så gick vi återigen tillbaka till klassrummet. Jag antar att lärarna hade en överläggning om vad de skulle göra nu, för det tog en bra stund innan vår lärare kom tillbaka till klassrummet. Han delade ut papprena till provet och vi förberedde oss på att göra det, trots att de flesta av oss antagligen var ganska skärrade, det var i alla fall jag.
Lite senare kom Yoshimura-sensei och gav oss information om vad man ska göra när det blir jordbävning. In med huvudet under bänken, skit i resten av kroppen! Hålla sig undan från fönster och glas, eftersom det kan splittras. Hon berättade också att efter stora skalv som det här så kommer det alltid ett efterskalv som är ungefär lika stort. Lite senare kom en annan lärare och gav oss samma information.
Efter ytterligare några minuter började det skaka igen, först lite grann som förra gången, och sen mer och mer, och alla gömde sig under bänkarna. När det var över kom Yoshimura-sensei igen och sa att vi skulle ta oss till en annan skola, en som hade skolgård och som inte var omgiven av höga byggnader. Vi hade bara några iPhones som nyhetskälla, så vi visste fortfarande inte så mycket. Någon sa att det låg på 7.8 på skalan, vilket är rätt högt.
Efter ett ganska bra tag så kom ordern om att vi skulle ta oss ut, och gå till lågstadieskolan med skolgård. Efter ytterligare en stund så var vi på väg. På gatorna låg fasadputs och en del kakelplattor som lossnat, men bortsett från det så syndes det inte så mycket av skalven.
När vi kom dit fick vi veta att de elever som hade gångavstånd till hemmet kunde gå hem efter att ha sagt till sina lärare. De sa också att det var meningslöst att gå till stationen, tågen stod still, och de visste inte hur länge.
Det gjorde mig fruktansvärt förvirrad att få den informationen. Jag har väntat på tåg förut, och det är aldrig en bra eller rolig upplevelse.
Jag förberedde mig på en mycket lång kväll/natt när Manne kom och berättade att han och några av våra koreanska vänner skulle hem till Henrys lägenhet, som lämpligt nog låg innom gångavstånd. Vi berättade för Miwada-sensei att vi skulle sticka, och sen gick vi.
När vi kom till lägenheten så slog vi på TV:n, kollade lite på nyheterna och efter varningar om ett nytt storskalv så gick vi för säkerhetsskull ut igen. Vi tog oss till en lekplats, där det var öppet och utan höga byggnader runt om. Efter ett tag utan att något hände så bestämde vi oss för att försöka hitta något att äta och sen ta oss tillbaka till lägenheten.
Det var lättare sagt än gjort att hitta något att äta. De flesta ställen hade stängt, men till slut hittade vi ett Family Mart som var öppet där vi kunde köpa något att käka. Vi tog oss tillbaks till lägenheten och åt, och sen bestämde vi att halva gruppen skulle ge sig ut och leta reda på mer mat för natten och kommande morgon.
Jag stannade kvar, det började bli kallt ute, och jag hade inte planerat för en jordbävning. Vi fortsatte kolla på nyheterna, fick för första gången på kvällen iväg något sms till oroliga föräldrar och kompisar. Styrkan på jordbävningen sades nu vara 8.8 istället. Det låter kanske inte som så mycket mer, men skalan är logaritmisk, vilket betyder att ett skalv på 8.8 är TIO gånger starkare än ett på 7.8.
Efter två timmar kom de andra tillbaka. Så svårt hade det varit att få tag på mat, men de hade också hunnit få tag på släkt och vänner under tiden. Under tiden de varit borta hade vi lämnat huset ytterligare en gång för en jordbävningsvarning, och känt av ett flertal små bävningar. Varje gång någon skakade lite med foten var det någon som kollade mot vår hemmagjorda jordbävningsindikator - ett par upphängda hörlurar - för att se om det verkligen var något som hände. Det var ofta så att det kändes som en jordbävning, men som i verkligheten bara var inbillning.
Under natten kände vi ytterligare ett flertal små jordbävningar, men ingen som var särskilt stor. Tågen började gå på förmiddagen, men jag stannade kvar ytterligare flera timmar, främst för att det var så pass mysigt tillsammans, men nästan lika mycket för att jag ville undvika trängseln. När trafiken i Tokyo lägger ner så är det flera hundra tusentals människor som inte kan ta sig dit de vill utan måste vänta på att den börjar igen.
När jag väl kom hem på eftermiddagen, för ungefär två timmar sen så var det första jag gjorde att ta av mig linserna. 32 timmar med ett par plastbitar i ögonen skulle kunna göra vem som helst trött.
Nu säger de att styrkan på skalvet ligger på 8.9-9.1, vilket gör det till världens femte största skalv som uppmätts.
Vi hörs!
Kommentarer
Trackback
